 |  |
1964-1977
Colina
var en tigrerad tik född den 19 september 1964,
fallen
efter Bonso 16545/58 och Darials Bettina 24627/61.
Det var en
glad och pigg liten boxertjej med eget sinne för vad som passade sig eller
inte. Glömmer aldrig när hon tvingade husse att åka iskana för
att över huvudtaget få fatt i henne. Nyfiken som hon var åkte
hon efter husse ner och blev äntligen infångad efter en timmes jagande
i snön. Då var hon fem månader gammal. Två månader
senare fick vi tillökning i familjen i form av en bebis och Colina gjorde
allt för att hjälpa matte med byte av blöjor, badande och rengöring
av små tår m m m och det fick hon så gärna.
 |
|
 |
|
| Colina
6 månader | |
på
promenad 1965 | |
Hösten
1965
började vi på en dressyrkurs på Bro-Håbo Brukshundklubb.
Insåg snart att deras inlärningsmetoder inte passade mig och Colina.
Att handgripligen kasta min hund i backen för att visa vad plats-kommandot
betydde - att handgripligen dra in hunden till vänstersidan för att
visa den var man ska befinna sig vid kommandot Fot - Att rycka och slita i hundstackarn
och att tvinga hunden ut i spåret med våld. Nej - både Colina
och jag fick avsmak för brukshundklubben och den typen av inlärning
Med Colina var det kört när det gäller träning. Hon hade fått nog och ställde inte upp på dumheterna. Förståndig tjej måste jag inse så här långt efteråt - men då blev jag frustrerad. Visste inte hur jag skulle kunna vända på steken och få henne att tycka om att träna - för träna ville jag. Hon gav mig problem som fick mig att söka mina egna vägar och på dem är jag på väg fortfarande - 42 år senare.
Hundar
är intelligenta varelser med förmåga till egna problemlösningar
och eget - i många fall logiskt - tänkande!!! Och det var detta verktyg
man skulle använda vid inlärningen.
 | ||
| Colina
och Patrik nyårsdagen 1967 |
1967
Tyvärr blev vi tvungna att placera ut Colina eftersom vår nästa
hund, Patrik, blev en problemhund. Gick jag promenad med barnvagn och två
hundar kunde han tända till på en annan hund och då fick han
med sig Colina på att bråka med andra hundar - med påföljd
att de drog omkull barnvagn och mig så jag kunde inte gå ut med dem
tillsammans längre. Till slut kunde jag varken möta tik eller hane.
På den tiden hade vi varken bil eller körkort så livet blev outhärdligt.
Vi blev tvungna att lämna ifrån oss en av hundarna och det blev förstås
den trevliga Colina som blev omplacerad.
En av mina träningskompisar hade en kompis som blivit av med sin hund och som behövde en ny vuxen hundkompis. Det var en lugn och trevlig kille som var chaufför och kunde ha henne med sig dygnet runt. Han gick t o m så långt att han inte gick in på en bio om han inte fick ta med sig henne - så det fick han. Det var andra tider det!
Han
fick ta henne på försök en månad. När de kom tillbaka
kom Colina inte ut och hälsade en gång - hon gick inte ur bilen! Visst
kändes det kymigt men vi visste att hon skulle få det bra och vi hade
inget annat val
(annat än att ta bort Patrik förstås, men
det var vi inte mogna för ännu).
Hussen tyckte väl att hon
var lite gammal - 3 år - men han fick glädjen att ha henne tills hon
blev 12,5 år
 |  |  |
