1989-1999

Tasty var mycket följsam		Kollar utsikten

Tasty föddes den 9 maj 1989. Mamma Honey fick ju livmoderomvridning och
blev kejsarsnittad. Han var den valpen som fanns kvar i livmodern. Detta gjorde väl att vi tyckte att
han var lite speciell. Han blev kvar hos oss.

1990

Började tävla med Tasty i Appellklass spår och blev uppflyttade till Lägre klass.

Gick en kurs i Sök med Tasty för Hans Hongelin. Till skillnad mot Honey blev han rullhund.
Tasty var en fantastiskt mysig hund att jobba med. Alltid glad och på gott humör.
Han var med på allt, lärde sig snabbt och tyckte att allting var jättekul.

Deltog i Boxerlägret i Herrevadsfallet med Honey och Tasty

1991

Tävlade Sök med Tasty redan i februari

Det hade kommit tio cm snö på natten och det var fem minusgrader.
Fick en 9:a på söket (fick avdrag för att han åt lite snö på påviset till den tredje figuranten).
På platsliggningen var han så smart att han, utan att lyfta armbågen från marken,
vek in vänster framtass så att den höjde upp bröstkorgen ifrån snön!
Sedan var det full rulle på budföringen till en mottagare som stod där stel
som en pinne och som inte ville ha någon som helst kontakt med honom,
varför han återvände till mig utan att sätta sig hos mottagaren.
Sedan skulle vi gå lydnad på en isgata med tio cm nysnö ovanpå.
Tog man ett steg framåt - gled man två steg bakåt, så det gick inte bra,
men vi blev i alla fall godkända.

Frampå hösten tävlade vi återigen i Lägre klass sök I Enköping och blev uppflyttade till
Högre klass. En månad senare tävlade vi Lägre klass spår i Nynäshamn och blev uppflyttade
med råge (505,5 p) till Högre klass.
Tasty tävlade även i lydnadsklass 1 och erhöll ett 1:a pris.

Tasty blev ÖLO-mästare i Bruks detta år.

Tasty placerade sig sexa i tävlingen om Forrester Johnsons Minnespris

Tasty var med i Rubinno-Mix teamet som placerade sig tvåa i Mölo-kannan.

Syster Innovation's Happy Honey med matte Renée Anstrin blev ÖLO-Mästare i Lydnad

Deltog i Boxerlägret i Hökensås med Honey, Tasty och valparna Bernie, Banzai och Bushi.
Tränade spår med alla fem och det gick jättebra även för valparna. Tog helt enkelt med mig Tasty
ut i skogen och gömde honom i ett buskage. Varje valp fick sitt spår. Tålmodigt satt Tasty och väntade,
tyst som en mus. Sedan fick valparna, var för sig, spåra upp honom.
Vilken lycka de utstrålade när de hittade sin snälla farbror Tasty.

1992

Blev uppflyttad till Elitklass i Spår i Sandviken.
Vi placerade oss tvåa av 16 ekipage efter en rottweiler men före en golden
och 13 schäferhundar.

Tasty fullföljde även sju tävlingar i Sök i Högre klassen.

Men vi lyckades inte bli uppflyttade oftast fattades en ¼-poäng på söket och
det kändes inte så kul.

Tasty var en lugn och säker hund, men förarvek. Jag minns när vi höll på och
tragglade med krypet. Han var ju väldigt ivrig och jag tränade på ett "klassiskt sätt"
d v s jag böjde mig över honom och försökte tvinga honom att ta det lugnt
med röst och kroppshållning varvid han försökte krypa snett utåt ifrån mig.
Då använde jag mig av ett staket för att han inte skulle kunna smita undan,
varvid han lade sig på rygg och underkastade sig.
Han fick mig att skämmas och bli medveten om vad jag pysslade med.
Hade aldrig tänkt på att han skulle uppfatta mig så dominant.

Nåväl jag tog en kampleksak, lade mig platt på magen i gräset och drog den
över min nacke för att locka honom till lek. Först tordes han inte ta tag i kampsnodden,
men efter en stund kunde han bara inte låta bli att ta tag i den.
Då snurrade jag runt på rygg så att jag låg i underkastelseställning
och vi fortsatte att leka av hjärtans lust. Jag riktigt såg hur Tasty "reste" sig
upp ur sitt underläge. Efter det ändrade jag min inlärningsmetodik för kryp,
tog bort dominansen och delade upp momentet i tre delar.

Först fick Tasty ligga och titta på godiset en längre stund
och om han kunde ligga alldeles still, fick han godiset av mig.

Nästa steg blev att han fick röra sig framåt med frambenen när jag tecknade
ett litet L med godishanden, men ligga still med bakbenen.
Då fick han godiset av mig.

Det sista steget var att han skulle saxa bakbenen ett steg framåt när jag
drog godiset utmed marken, för att få godiset.
Tasty blev lugn och trygg igen och sedermera erhöll vi
bl a en nia på krypet i högre klass.

Tasty var även en oerhört tolerant och vänlig hund, en riktig gentleman.
Trots att han fick ta hand om Bernie från födseln - och det vet man ju hur jobbiga valpar
och unghundar kan vara, så förekom det aldrig något gruff dem emellan.
Lugnt och sansat tillrättavisade han Bernie när det blev som jobbigast.
En blick kunde faktiskt räcka för att Bernie skulle lugna ner sig och hitta på något annat
att göra än att terrorisera Tasty.

Tasty blev återigen ÖLO-mästare i bruks.

Tasty placerade sig femma i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Tasty deltog återigen i Rubinno-Mix teamet vid MÖLO-kannan där vi vann!

Deltog i Boxerlägret i Hökensås med Honey, Tasty och Bernie.

1993

Tävlade Elitklass spår med Tasty och blev godkänd.

Försökte ytterligare sju gånger att bli uppflyttad ur Högre klass Sök,
men lyckades ej.

Tasty var så lättlärd och han älskade att jobba i skogen.
Han var en mycket duktig spårhund (det har alla mina boxer varit) och vi hade oftast f
ullt på spåret: 10 på upptaget och 10 på spåret.

På söket var han suverän.
På en tävling i högre klass i Enköping fick vi t o m en 10:a på söket - Vilken känsla!
Domarna uppskattade verkligen hans sätt att jobba på, hans raka skick,
hans säkra markeringar och hans målinriktade, sansade påvis.

En gång när vi skulle tävla i MÖLO-kannan vaknade jag på morgonen utan röst.
Tävla ville jag ju göra, men hur? Jag kunde väl inte ge kommandon utan röst?!
Momenten var bl a linförighet, fritt följ och fjärrdirigering. Dessa moment skulle ju gå att
genomföra utan muntlig kommendering, men med platsliggning, inkallning,
hoppapportering, inkallning med ställande skulle det bli problem.
På tävlingsplatsen gick jag då åt sidan och tränade in handtecken på inkallningen och ställandet. På platsliggningen väste jag fram något som skulle föreställa ligg och på hoppapportering (där man
måste ge apportkommandot före hindret) väste jag också till - och han fattade vad det handlade om.
Vi fick ihop 8,54 poäng i genomsnitt och laget - 0-åttorna - vann med en genomsnittspoäng på 8,8!
Så lättlärd var han!

Tasty placerade sig återigen sexa i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Deltog i Boxerlägret i Ånnaboda med Tasty och Bernie

1994

Tasty har Erlichios!

Prövar att starta i elitspåret med Tasty, men bryter. Tasty kan plötsligt inte
ta upp spåret i rutan. Det verkar som om han inte vet vad jag vill att han ska göra.
Det visade sig sedermera att han hade erlichios och att han haft det så länge att
det skadat hjärnans associationsbanor så att han plötsligt inte kan koppla ihop signaler
med önskade beteenden. På sista tävlingen skrev domaren: hunden förstår inte....

Tävlade dock sök ett par gånger under året och själva söket gick ju bra, men på sakletningen var
det samma visa igen - han blev osäker. Enligt domarna markerade han alla apporterna,
men ville inte ta upp någon. Hade börjat träna vittringsapportering
för lydnadsklass 3 och det blev väl kortslutning igen.
Tasty pensionerades från brukset.

Tasty deltog ändå återigen i 0-åttornas lag i Mölokannan. Denna gång kom laget trea.

Deltog i Bjarne och Anitas Finstaläger med Bernie och Tasty

Deltog i Boxerlägret i Ånnaboda med Tasty och Bernie.

1995

Börjar tävla i lydnadsklass 2 med Tasty.
Han fick ett 1:a pris och vann klassen i Knivsta.

Tasty och Bernie samt Happy Bess med matte Anita ingick i vinnande
TEAM INNOVATION i MÖLO-kannan detta år

Deltog i Finstalägret med Anita och Bjarne.

1996

Ingick i Team Innovation med Ann Dardai som förare på Mölo-kannan.
Vi placerade oss tvåa, fem poäng efter vinnande lag.

1997
Tasty vinner än en gång Lydnadsklass 2 i Knivsta och erhåller ett första pris.

Tävlade lydnadsklass tre med Tasty som erhåller ett tredje pris. Han förstår inte
vad jag vill att han ska göra.

1999

Tasty avlider på sin 10-årsdag.

Han ville varken dricka eller äta och han kunde inte lägga sig ner.
Veterinärerna kunde inte avgöra vad som var fel på honom och till sist fick han
somna in. En bussig kompis och fantastisk hund gick ur tiden.
Saknaden blev stor.