 Boxerkuriosa
Svensk Boxer 1936-1940 1936 Utegångsförbud för löptikar infördes i Stockholm och all rastning i parker och alléer förbjöds av Öveståthållarämbetet. Boxerutskottet anordnade motionspromenader utanför staden på lördagar och söndagar. Inte bara hundarna motionerades, man lärde även mattar och hussar att använda karta och kompass. Man ville stimulera boxerägarna till ett mer aktivt hundliv - känns det igen? Stor Skyddshund-uppvisning, ledd av den legendariske Axel Hellgren, avhölls i samband med Sveriges första Interna-tionella Utställning i Stockholm den 6-7 juni. Champion Kanholmens Sonny 559KK och Champion Kickan 565KK erhöll de först utdelade Internationella certifikaten, CACIB. Även Göteborg hade en internationell utställning detta år. Jag kan inte se att någon hane fick CACIB, men en tik Champion Marquettes Ritzie erhöll ett CACIB. Första boxern som erhöll tillräckliga meriter för Svenskt Bruks-championat var BENNO 421GG. Det var en gul hane född den 24 augusti 1931, fallen efter Rigo 295DD undan Stocky 200EE. Uppfödare var Fru Elly Säfbom, Stockholm. Ägare var Bror Larsson Stockholm. Han erhöll totalt fyra vinster i segrarklassen med hederspris i skyddshundsgruppen och ett andra pris på utställning. BoxerSverige hade celebert besök av en Lustig-son nämligen INT Ch Basel von Elbufer
Tillsammans
med Marmons Glori 911KK, efterlämnade han bl a den berömda K-kullen
innehål-lande DK Ch Rolands Kadett, SUCh Rolands
Kyras, Kemal, och Kyra samt i L-kullen Lustig och Lanser samt Basti (med
Marmons Friedl 814LL som moder). Alla med segrarklassplaceringar. Rolandshundarna satte verkligen sin prägel på den svenska boxerstammen.
1937 Några andra intressanta hundar
och
Rikomps Douglas 37FF användes en hel del i aveln och lämnade avkommor som placerade sig i segrarklassen, dock endast en certvinnare. Det var Mona 1314LL som i sin tur tillsammans med Fels v d Teck gav upphov till några boxer. En var Taffimai 1313NN som i sin tur gav upphov till Champion Borgöns Pompe och till Borgöns Lord som erhöll 3 certifikat och ett CACIB samt till Peggie Ceders Khasan 715TT som gav upphov till Kennel Habaneras stamtik Primadonna 6177VV
1939 I starten av det andra världskrigets skugga skrevs några tankvärda ord i det sista numret av Svenska Kennelklubbens tidskrift år 1939, där man vädjade till medlemmarna att skydda och bevara dyrbara avelshundar för det framtida avelsarbetet, när väl kriget var slut. "Det är också skäl att tänka på att icke lägga på för stora valpkullar. I onda tider kan det lätt bli svåra ekonomiska bakslag. Vad som däremot bör forceras och arbetas på med iver är uppfödandet av för rena nyttoändamål lämpliga hundar, alltså vakt- och polishundar, sjukvårdshundar, rapport- och draghundar för armén samt jakthundar." Boxern var ju redan då klassad som brukshund och ingick i denna kategori av arbetande tjänstehundar och man kan kanske dra den slutsatsen att rasen överlevde kriget mycket tack vare detta. Intresset för att arbeta med boxern ökade nämvärt och det är väl den tiden man syftar till när man ute på brukshund-klubbarna i landet påstår att boxern var mer frekvent på klubbarna förr. Följande dekret utsändes till SKK:s medlemmar: Till fosterlandets försvar "Om ofred skulle stunda även för vårt land kunna också våra hundar, våra fyrbenta vänner och tjänare, göra sin insats till vårt fosterlands försvar. Vår arméledning kommer nämligen i sådant fall i avsevärd omfattning att behöva tjänstehundar av olika slag. Det är i första hand rapporthundar och sjukvårds-hundar som krävas, men även hundar för bevakning och i dragtjänst.Varje ägare av för tjänstebruk lämplig hund kan på sitt sätt hjälpa till att förbereda försvaret av vårt land genom att själv efter tid, lägenhet och förmåga i den utsträckning det kan ske bibringa sin hund eller sina hundar behövliga kunskaper för något av nämnda ändamål. Det viktigaste är rapport- och därnäst sjukvårdsarbetet (sökarbetet). Svenska Kennelklubben, som redan tidigare anordnat kurser för dressyr av ovan nämnda slag i samarbete med eller genom specialklubbarna, vill även denna gång taga initiativet och gå i spetsen. För den skull ämnar klubben - i full förvissning att vårt lands hundägare, medlemmar eller icke med-lemmar i klubben, ej skola svika - i samråd med chefen för Arméns Hundväsende, på tid och plats som senare skall meddelas, anordna speciella utbildningskurser. Klubben som såväl chefen för Arméns Hundväsende, adress Sollefteå, mottager även med tacksamhet anmälningar om redan utbildade eller förberedelsevis dresserade hundar för dessa ändamål. Alla upplysningar lämnas av klubben eller chefen för Arméns Hundväsende. "Styrelsen för Svenska Kennelklubben" 1940 I februari bildades Svenska Brukshundklubben genom sammanslagning av alla lokala specialklubbar. Airedaleterriern överfördes från Svenska Terrierklubben till SBK, vilken som avelsklubb skulle företräda raserna airedalterrier, boxer, dobermannpinscher, riesenschnauzer, rottweiler och schäfer. Man uppmanade uppfödarna av brukshundraserna att lägga på valpar och till kronan skänka två valpar ur varje kull som skulle utackorderas till fodervärdar tills de uppnådde lämplig ålder för utbildning. I Svenska Kennelklubbens tidskrift gav tjänstehundsofficeren Manne Ginsburg vid svenska frivilligkåren i Finland en intressant redogörelse för arméhundarnas stora betydelse under de finsk-ryska krigshändelserna på Karelska näset. "Som bevakningshundar i förpostkedjorna gjorde de det möjligt för soldaterna att få några timmars välbehövlig sömn. Så länge hunden stod på vakt, kunde ingen överumpling ske." Den som sett filmen Okänd soldat kan säkert tänka sig in i lyckan av att ha en bevakningshund under skarpt läge. |
